Nu är allt bekräftat att jag aldrig kommer att få tillbaka min livs kärlek.

Jag kommer aldrig bli gift eller få barn.

Du betydde allt för mig, du var perfekt, kommer aldrig hitta någon annan som dig igen.

Jag vill inte ens försöka hitta kärleken igen.

Jag vet redan nu att jag kommer få leva ensam så kan lika väl börja vänja mig vid de.

Kärleken kommer aldrig att finna mig igen.

De är bara du som får mig att le, så fort jag ser dit leende så smälter jag inombords.

Jag blir super glad när jag får ett sms av dig så jag vet att du inte glömt mig.

Men jag vet dock att den kärleken kommer aldrig hitta tillbaka till mig.

Du hade allt en tjej kunde önska sig, du va fel fri.

Nu finns de dock lite saker som är fel.

Jag önskar att kärleken skulle ge mig en chans till, en chans så jag verkligen skulle få visa att de skulle kunna bli hur bra som helst mellan oss. Men de kommer aldrig hända du har tappat bort dina känslor och kommer aldrig hitta dem ingen, mina är permanenta dem kommer aldrig tappa borts. Den dagen min känslor försvinner (som dem inte kommer göra): Den dagen kommer inte mitt hjärta finnas längre.

Du vet hur jag mår, du vet hur jag känner hoppas du verkligen tänker efter hur bra vi hade de glöm allt annat för en stund om du verkligen försöker så hade de gått. För den dagen du får en ny. Kommer mitt hjärta krossas igen, men då kommer man aldrig kunna laga de igen för man kommer inte hitta alla delarna.

De är du som har pusslet som du aldrig kommer kunna klara av. Finns bara en chans och den chansen är borta för evigt.

Men jag får väl säga såhär istället hoppas du hittar en ny kärlek så du känner dig älskad av någon och att du kan älska igen. Du förtjänar de, eftersom du är en sån underbar person, så ska man inte kasta iväg den personen.