...

Lät den in. Lät den ta. Lät mig tro, vad den än sa.
Jag lät det gå, svävade på moln. Tills den slet mig
i stycken och spottade på min sår. Men ser det ut
som om jag sörjer dig? Mer som om jag höjer dig.
För jag kommer aldrig låta dig få se mig svag!
Jag gråter bara i regnet!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0